David Wanted Larsson

Men 2007 var jag tvungen att fly till Thailand pga av skit i den undre världen. Fastnade i Bangkok och blev efterlyst. Levde i över två och ett halvt år i total fattigdom, stundvis utan tak över huvudet. Men vistelsen där förändrade mitt liv totalt och blev min vändpunkt.

Träffade en kvinna och hennes treåriga son i Thailand. De två blev delar av mitt allt tillsammans med mina nära i Sverige, som jag hade kontakt med via internet. Under vistelsen på flykten gav min son förslag via msn att jag skulle börja blogga. “Papi, du har ju en del att berätta”, skrev han till mig. Det var då jag upptäckte skrivandet, mitt nya verktyg som bokstavligen räddade mitt liv.

Bloggen fick snabbt många läsare som följde mitt liv på flykt. Bloggen ledde fort till kontakt med ett förlag som i sin tur skrev kontrakt med mig om att skriva en bok. Jag skrev boken “Jag är wanted” på tre månader och i september 2009 släpptes den i Sverige. Var fortfarande kvar i Bangkok då. Boken blev snabbt en succé och gick direkt in på listorna. Men jag var fortfarande anonym och skrev under alias David Larsson. Endast de närmaste visste.

Under denna period lades polisutredningen ner som jag var inblandad i och jag klarade upp skiten, dilemmat som jag hamnat i med den undre världen. Den 16 maj 2010 klev jag av planet på Arlanda. Satte mina fötter på svensk mark och mötte min son igen. Men fortfarande visste ingen att jag var David Larsson som författat boken “Jag är wanted”.

Den 29 maj klev jag fram i offentligheten och blottade mig. Hade ett event som jag kallade Face to Face i Sthlm och visade där vem jag var.

Idag lever jag i Sthlm, skriver flera böcker, håller föreläsningar och vill lyfta fram skrivandet. Vill såga ner glamouren som målas upp i den undre världen och berätta hur det egentligen är. Jag vill också ta skrivandet till andra nivåer i nytänk och nyttja alla dörrar som detta skapar med min entreprenörsanda, min energi och kraft som jag tidigare haft i den undre världen. Har gått genom ett helvete bokstavligen, som jag förvisso förtjänar, men har nu hittat det jag sökt efter i hela mitt liv …

Mig själv, helt enkelt. Skrivandet räddade mitt liv.

“Finns inga problem bara olika sorters lösningar”

“Att tro på sig själv är detsamma som att värdesätta sig själv högt”

“Alla kan”

“Jag ser mig själv, jag ser dig. Finner ny trygghet varje dag i det”

 ”Det är väldigt enkelt. Det handlar bara om olika perspektiv”

 ”Ställ krav på dig själv, på din omgivning. Men ta inget förgivet”

“Kort. Lyssna stort, det är så simpelt”

Två videofilmer som spelades in av förlaget när jag var i Bangkok inför boksläppet av “Jag är wanted”. En intervju med “Sofia” som jag har sonen “Jack” med. Och en av mina närmaste vänner som jag kallar “Timo” i boken.  Sist en video som jag gjorde innan boken släpptes, då jag fortfarande var anonym och lyst. Videon är från min lägenhet, mina kvarter där jag promenerade varje dag.

**

Jag föddes i Indonesien men min mamma kunde inte ta hand om mig då min far dog när hon var gravid. Det jag vet är att hon var 37 år gammal när jag föddes och att hon lämnade bort mig till en katolskt sjukhus när jag var 4 månader. När jag var 8 månader gammal adopterades jag till ett par i Sverige. Som blev mina nya föräldrar och givit mig kärlek och ger mig obegränsad kärlek. Men det räckte inte för mig. Jag älskar mina föräldrar, jag saknar min biologiska mor.

Man får sakna.

Trots min låga ålder när min mor lämnade bort mig har hela mitt liv bestått av grova aggressioner som grundar sig i sveket, som jag då såg det som undermedvetet. Jag såg inte, förstod inte förut hur hon kunde. En mor får aldrig svika sitt barn. Jag använder inte det som en ursäkt, utan ser en orsak. Men idag ser jag varför hon lämnade mig.

För att hon älskade mig.

Trots det ser jag adopition som bland det finaste som finns. Ett barn utan kärlek finner kärlek och trygghet hos ett par som vill ge. Det var den fjärde oktober 1975 som jag kom till Sverige.

******

hon

vi saknar och vi avskyr
vi skyr
just det som inte finns
förtränger men det rispar
klöser tyst
i stunder som inte hör hemma
hos trygga slag
slag av hennes hjärta
som alltid kommer finns
under samma himmel
fastän vi aldrig mötts

det lovade hon
intalar jag mig

saknar

Skrivet den 5 augusti 2009 nr 8 av 309

*****

hörde inte

jag hörde viskningen
själen i den försvann
för vattnet var blött
och elden var het
men de viskade ändå
min far
min mor
min syster
och min bror
mitt i stormen varje dag

så tåren la sig ödmjukt
i en famn
där i gömt lä
någonstans i mig utan kraft

förlåt

 Skrivit den 1 augusti 2009 nr 6 av 309

 *****

I över tjugo år har jag levt kriminellt. Allt från grova värdetransportrån, andra grova rån till ekobrott och indrivningar. Våldet har varit min vardagliga puls. Från ung ålder bodde djupa aggressioner i mig som jag lärde mig tämja som vuxen och ta fram när det passade. Våldet blev mitt verktyg. Empatin skalades bort dag för dag. Känslorna kvävde jag för att leva i den undre världen så gott det gick.  Mer och mer försvann jag från ansvar och trygghet.  Satte inget värde på mig själv eller andra runt mig och levde efter omänskliga regler.

Levde i stort sätt under hela den karriären i Stockholm och det var inte mycket jag inte begav mig in på. Fosterhem, behandlingshem, § 12 hem som ung. Långa häktningstider och kåken som vuxen. Psykologer och olika typer av vård, men levde kvar i skiten och grävde ner mig mer och mer. Grövre och grövre brott. Höll mig dock borta från missbruk av droger och alkohol men kriminaliteten var mitt missbruk.

De senaste tre, fyra åren av min verksamma tid gick jag över till ekobrott. Men efter ett tag vart jag tvungen att fly till Thailand. Ett stort missförstånd ledde till att jag fick skulden för något jag inte var skyldig till.  Så 2007 bar det iväg till Thailand på en resa som skulle förändra mitt liv helt. Jag trodde i början att jag kunde ordna upp saken på håll och kunna återvända efter någon månad. Men jag blev kvar i Thailand två och ett halvt år.

Jag lämnade även min då femtonåriga son hemma i Sverige. I boken har jag döpt honom till Jack. Har varit frånvarande i hans liv under flera långa stunder. Men jag fanns då i närheten och vi umgicks trots mitt liv. Jag försökte vara en del i hans liv. Var en dålig far och missade stora delar av hans uppväxt som inte går att ta igen. När jag var tvungen att sticka till Thailand blev frånvaron direkt påtaglig och när ”Jack” frågade när jag skulle komma hemma.

Så hade jag inget svar.

Efter ett tag i Bangkok tog mina pengar slut och hoppet dog ut helt om att lösa tvisten hemma. Blev också efterlyst och drog mig ut mot kvarter där inga turister fanns. Den absoluta botten var när jag ett tag stod utan tak med någon hundring på fickan lite kläder och en bärbar dator. Det var då jag träffade de som förändrade mitt liv totalt.

Jag träffade en kvinna som jag kallar Nam i boken och hennes treåriga son. De levde själva i en total missär men tillsammans tog vi oss genom riktigt hårda tider. Hon räddade i stort sätt mitt liv och han väckte människan i mig. Jag blev som en far för hennes son och såg mig själv i honom. Jag såg hur svårt de levde, vi levde och började förstå under denna tid varför min mor lämnat mig när jag var liten. Men Nams son väckte så mycket mer än så hos mig. Även den kontakt jag hade via nätet med min son i Sverige och de nära som stötta mig förändrade mig. Vi bodde ute i förorten till Bangkok där knappt någon talade engelska och jag umgicks bara med de två. Jag började finna mig själv i dem. Fick helt ny syn på saker. Runt mig var fattigdom och jag fick se nya perspektiv. Började värdera helt nya saker. Som mitt liv.

Utan deras stöd skulle jag inte överlevt och förmodligen inte förändrats som människa. Vi levde som sagt hårt och ibland hade vi inte mat på flera dagar. Mig var det egentligen ingen synd om, men de två borde absolut inte få leva ett sådant liv. Inte heller de hem och föräldralösa barnen på gatan som jag träffade varje dag. Jag fick stöd från familjen hemma och vi gjorde vad vi kunde i Bangkok för att ta oss till morgondagen. Fast missären så förändrades jag helt i denna stund på grund av kärleken jag fick av dem och saker jag var med om. Förstod även att jag själv kunde ge kärlek.

Det var nu min son sa till mig att börja blogga. Jag hade i det läget ingen aning om vad blogga var. Men jag började blogga och fick snabbt många läsare. Bara på någon vecka fick jag tag på ett förlag som blev nyfikna och efter någon månad ville de skriva kontrakt med mig för att släppa en bok. Då hade de läst en början på min bok som jag skickat till dem. De älskade mitt sätt att berätta min story.

Jag började blogga i mitten av september 2008 och boken blev klar i början av januari 2009. Tiden efter det blev en lång väntan men jag hade då funnit skrivandet och skrev flera manus. Hade funnit hopp. Studerade själv om att skriva och sög i mig allt jag kunde om branschen och utvecklade mig enormt. Jag gjorde en youtube reklam för att dra folk till min blogg och skapa intresse om mig och min bok. Förlaget bad även mig skicka en enkel amatör video som reklam till deras återförsäljare. Ingen visste ju vem jag var så jag fick spela in något anonymt och skicka till dem.

Video ett är första jag spelade in och den andra är den jag skickade till förlaget.

Skriva var mitt allt nu och det var fler och fler som följde mig på min blogg. Jag fick otroligt stöd från mina läsare, både i uppmuntrade kommentarer och även saker skickade till mig. Allt från svenska dvd filmer, svensk mat till andra gåvor. Det mentala stödet betydde och betyder enromt. Boken skulle släppas den 3 september 2009. Först kom höstkatalogen där det stod om boken och det var första konkreta beviset för att det faktiskt var sant. Men väntan var lång. Och vi levde fortfarande väldigt tufft. Dock med stort hopp om framtiden. Om jag tog vara på chansen ordentligt jag fått.

Ett starkt minne är när jag fick ett paket på posten svensk sensommaren 2009. Det var boken som kommit från förlaget. Kommer så väl ihåg hur jag öppnade paketet och blev helt varm av glädje. En av de största ögonblick i mitt liv. Det var den 24 aug 2009. Med paketet kom en lapp från min förläggare. “Du har blivit med Bok”.

Nedan lite bilder. Min lgh, katalogen om höstens böcker och paketet. Om du klickar på bilden med paketet länkas du till blogginlägget på min gamla blogg som handlar om när jag fick boken.

Mycket hände under tiden i väntan och mycket hände i överhuvudtaget på hela resan. Men den 3 september 2009 släpptes boken och genast började den sälja bra. Mycket bra. Jag hade för länge sen lämnat mitt gamla liv bakom mig och hoppades på att boken skulle sälja så bra att jag kunde få ett förskott för att köpa en biljett hem. Och även trygga dem i Thailand för den närmaste perioden som jag var i Sverige, tills jag drog in pengar och kunde hjälpa dem mer.  Under denna period så lades polisutredningen ner mot mig och jag lyckades även lösa tvisten efter mycket möda med dem där hemma i den undre världen.

Men det skulle dröja ända till maj 2010 som jag lyckade ta mig hem. Fastän boken sålde extremt bra fick jag inte det förskottet från förlaget som jag muntligt blivit lovad. Jag bytte förlag och lyckades få ihop pengar till biljett. Den 16 maj klockan 09.30 klev jag av planet på Arlanda och mötte min son efter två och ett halvt år i Bangkok. En obeksrivlig känsla.

Och den 29 maj 2010 klev jag fram offentligt. Berättade att jag Daniel Luthman var David Larsson. Idag jobbar jag med allt möjligt som boken öppnat upp. Går in i öppna dörrar och vägar jag själv skapar. Jag har dagligen kontakt med mina nära i Thailand och kommer göra allt jag kan för att trygga deras framtid ekonomiskt. Just nu stödjer jag dem med allt och kommer återvända i vinter 2010 till dem för att hjälpa dem på nära håll. Jag kommer inte svika hon och han.

Det händer mycket runt mig nu och allt hittar du här på sidan. Jag har tagit avstånd från mitt förra liv och satsar stenhårt på min nya karriär. Flera böcker och mycket mycket mera. Ser inget tak. Det stöd jag fått på vägen har varit enormt. Både från familj och läsare som följt mig från ruta ett. Många nya vänner som jag står i evigt tacksamhet till som stöttat mig. Stort Tack!

Jag känner mig otroligt stark idag och har stort självförtroende i det jag gör. Men visst är det skrämmande att bli offentlig, visst är det främmande marker jag kliver in i. Det känns otroligt rätt och förbannat bra. Overkligt. Jag kommer göra rätt.

Har hittat mig själv. Värdestätter mig och vill ge, kan ge.  

*****

mäktig

vid horisonten vilar något stort
mäktigt stort
ja
en trött kropp sa det till mig
övertalade mig
att se efter

så jag flyttade solen
och sköt havet åt sidan
i sista krafttag
förvånad glodde jag trött
inte för att solen var jobbig att flytta
eller för att havet var svårt att klyva
utanför

det mäktiga stora
redan var bestiget

och den trötta kroppen sa
var på din vakt

Skrivet  den 10  augusti 2009 nr 15 av 309