David Wanted Larsson

Jag har inte skrivit blogg på ett tag nu.

Det beror på att jag fortfarande är från Sthlm och fortfarande skriver manus. Var tillbaka en snabbis i måndags men lämnade Sthlm under kvällen igen. Hade några snabba möten i stan med bland annat min förlag och besluta mig sen för att sticka iväg igen samma dag.

Vill få klart mitt manus och när jag fördjupar mig i det försvinner tid och rum. Som om jag kliver in i en egen värld. Känner att jag vill fokuser på det och få manuset ”I Stockholms krig hör jag hemma” och få det helt klart.

Hösten har precis kickat igång och ärligt talat så vet jag inte riktigt vad hösten har att bjuda på. Men eftersom den inte riktigt har fått liv än så ägnar jag tid åt att skriva tills det drar igång ordentligt.

Har egentligen två manus jag ska avsluta nu på kort tid så därför har jag tagit beslutet att fokuser på detta nu.

De största fokuset från min sida bör ligga på mina böcker. Få klart dem samtidigt som andra runt ”David Larsson” får ta hand om annat. Min text är mitt starkaste vapen att kliva över till att göra rätt. Mina böcker är mitt nya och det ska jag inte glömma. Men jag fick lite skäll av Issar nu för att jag inte har bloggat på ett tag och det ska jag nog ha. Försvinner dock in i manuset och den världen, glömmer bort dagar, tid och rum helt enkelt. Ska bättra mig Issar!!

 Hörs snart // DL

***

La ut detta tidigare på facebook men har skrivit om, lagt till lite och lägger ut det här på bloggen ..

Om min nästa bok som kommer publiceras 2011 tillsammans med Telegram förlag …

*****

*****

     ”Så, David. Om du fick beskriva din nya bok lite kort vad skulle du säga då?”
     ”Svår fråga”, svarar jag. Tar mig lite i ansiktet.
Det blir tyst och utanför slår vinden hårt på fönstret. Blåsten piskar ruta och stadens puls utanför tränger in i lägenheten. Dova ljud av storstad, bilar och någon ropar högt. Vi sitter i en lägenhet högt över Stureplan. Utanför vinternatt. Kallt. På bordet framför oss fladdrar små levande ljus, en kontrast mot natten som omger oss. Stockholm lever i olika färger där ute mitt i mörkret. Våra små ljus lever eget liv. 

Onsdag, klockan är 22:19. Sekundvisaren på väggen trillar över till nästa sekund.

     ”Hur kan jag förkorta ner en hel bok på några rader?” frågar jag tillbaka istället för att svara direkt på frågan.
Du skruvar på dig i den svarta skinnfåtöljen, lägger benen i kors och gör som jag, tar dig i ansiktet.
     ”Ja, en kort sammanfattning kanske”, säger du och tittar på mig. Våra blickar möts. Jag ser dig. Dina ögon brinner av nyfikenhet.
Funderar lite till men reser plötsligt på mig. Rättar till byxorna.
     Går fram till de stora fönsterna och ställer mig med händerna på ryggen. Rutorna går från tak till golv. Nedanför är Stureplan och jag ser Svampen uppifrån. Den ser platt ut från den här vinkeln. Taxibilar virrar omkring bredvid på gatan och folk springer torg. Fastän det är iskallt där ute trotsar de vädret och söker nattliv, kanske söker bot för ensamhet, eller bara lever. Ser tydligt snön hur den faller från svart himmel ner på alla som är Stockholms puls. Det tunna vit följer vindens minsta vink. Rör sig som det var levande väsen. En bil tutar argt och kör aggressivt bort på Birger Jarlsgatan.
     ”Kom”, säger jag och vänder mig mot dig. Jag viftar lite med handen. ”Kom, så ska jag visa dig istället.”
Du reser på dig och tittar undrande på mig. Ljusen fladdrar till och du kommer bort till fönstret. Ställer dig bredvid mig. Jag slår armarna i kors och tittar ut.
     Jag säger först inget utan bara vilar blicken på allt jag ser. Du gör lika som jag. Spanar, tittar ut. Vi båda fastnar på en sexig katt i vit rock och blont hår. Fastän hon är långt där nere kan man nästan höra hennes klacksteg i natten och blundar man så spela fantasin kvinnlig parfym. Hennes hjärta slår.

Efter ett tag vänder jag mig mot dig, slänger ett öga åt på dig.
     ”Självklart är det om Stockholms undre skit …”, säger jag fortfarande med armarna i kors. ”… för det är ju vad jag kan.”
Du nickar och tittar tillbaks på mig.
     ”I Stockholms krig hör jag hemma”, fortsätter jag men tystnar.
     ”Gör du … fortfarande?” Dina ögonbryn åker upp.
     ”Nej, inte jag. Men boken heter så … och det är precis det den handlar om. Stockholms jävla krig. Hela kaoset som lever där nere ”, säger jag och slår ut med båda händerna mot fönstret.
Du tittar ut. Natten där ute talar sitt språk, ger sin bild av mycket. Människor i action, liv och puls. Månen ler, bakom natten.
     ”Boken handlar egentligen om hela skiten”, fortsätter jag. ”Men den har fokus på vissa få händelser under några få dagar, som ska spegla mycket.”
Du nickar. Jag pekar bort mot en klunga utanför krogen East.
     ”Du ser han. Den stora rakade snubben.”
     ”Han till vänster om klungan?”
     ”Ja … han som står lite avsides. Den stora.”
     ”Jaa … vad är det med han?”
Innan jag fortsätter tittar jag några sekunder på snubben. Även på avstånd ser han ut som krig.
     ”Det är Zarrar”, säger jag. ”Zarrar Hussain men mer känd som Husse. Elak jävel som har stor plats i boken. Och egentligen borde du fråga honom, vad boken handlar om.”
     ”Husse … ” säger du utdraget och lågt.
     ”Jaa … lägg det namnet på minnet.”

Och faktiskt beslutar jag mig för att vi ska gå ner till klungan, jag vill ge en rättvis bild. Vill gå ner i natten till Husse. Jag frågar dig om du är villig att känna boken istället för att jag berättar om den. Absolut, svarar du och vi tar på oss ytterkläderna.

Jag drar igen gallret till hissen och trycker på ”knapp ner”. Den gamla hissen börjar röra på sig och vi står nära varandra i det trånga utrymmet. En flådig hiss. Men jag vill ändå säga några ord innan vi kliver in helt i kriget därnere.
     ”Du vet, samtidigt som jag vill spegla det brutala, det impulsiva och förvirringen som råder vill jag också försöka lyfta fram hur det påverkar de normala människorna.”
     ”De normala”, säger du och ler. ”Vem är normal?”
     ”Precis”, svarar jag när vi passerar fyran. ”Men ja … hur nära skiten ligger svensson om man säger så.”
     ”Aha, jag förstår.” Du tittar på mig i hissen och vi är på trean.
Hissen skramlar och samtidigt som vi lätt slår i botten säger jag.
     ”Jag vill visa barnet i våldet” Och med det drar jag upp gallret.
Vi kliver ut.

Vinden piskar våra ansikten så fort vi kommer ut. Snön yr och lägger sig på oss som om den vill tala om att vi går in i en värld. Kylan är ett faktum. Jag drar upp kragen och nickar bort mot andra sidan. Några sexiga knyten stryker nära och ett par brats hoppar in i en bulle. Vi går under Svampen och ställer oss vid övergångsstället. Trafikljuset tickar. Det är rött för oss och några bilar kämpar sig förbi i vädret.
     ”Men boken är inte bara om Husse, utan en jävla massa andra”, säger jag något högt för att överrösta vinden.
     ”Va!?”
     ”Jo, jag sa … Den är inte bara om Husse. Utan handlar om en massa andra också.”
Du nickar i blåsten. Det tickar grönt. Och vi när vi kliver över fortsätter jag.
     ”Typ, om död, knark, svek, om Neomi, Freddy, Jocke och Mackan. Fan, du kommer få lära känna många. Verkligen få krypa dem in på skinnet.”
     ”Vem är Mackan?” frågar du.
Jag nickar bort mot klungan utanför East och vi går dit.
    ”En sjuk jävel som inte har alla hästar hemma. Han och Jocke lyckas komma över några hegge koks.” Plötsligt står vi bara några meter från Husse. ”Juggarna koks”, lägger jag till något tystare.

Vi stannar helt och snett framför oss står en stor jävla kloss. Han tittar åt andra hållet. Ser ut som närmare två meter krig. Som ett jävla brott, långt ifrån ringa. Brutalt ansikte med grova drag, bred och armarna hänger som om de inte har ett slut.
     Plötsligt vänder han sig mot oss och blicken är svart. Den borrar sig in i oss och klär bokstavligen av både dig och mig. Han har en mörk skinnjacka på sig och ser ut att vänta på någon. Vi står nära klungan som vill komma in på East. Den är full med brats, högklackat och hip hop i vinterkylan. Alla vill in. Blandat pack.
     ”Fråga du”, säger jag.
Du tittar på mig. Som om jag inte vore klok.
     ”Ja, gå fram och fråga honom, vad boken handlar om.”

Precis då glider ett sällskap upp vid honom. Två snubbar och två brudar. De småsnackar lite och plötsligt skjuter en brat som står i kön, iväg en cigg. Fimpen glöder och går genom luften …
Kl 22.33: Sthlm, utanför krogen East

Husse trycker snubben mot glasväggen. Fjant. Vilken liten jävla latjobrat. Han lyfter upp honom i kragen och pressar killen hårt mot väggen. Några människor på insidan som ser vad som händer backar. Ställer sig på avstånd om glaset skulle gå sönder.
Braten sprattlar med båda benen. Har inte en chans, sitter skruvstäd.
     ”Visa respekt din jävel!” ryter Husse. Lyfter upp snubben lite till, högt över marken så de är i samma ansiktsnivå. Husse är stor.
     ”Okej, okej … sorry”, säger svennen och det överlägsna bratflinet är raderat. De vita Hugo Boss-loafersen finner ingen mark, han trampar luft och de tunna silverskedsarmarna viftar sprattelgubbe. Husses ansikte i war. Han är fylld av hat och vill mosa så fort han får en ursäkt, han biter ihop tänderna. Fucking brat. Husse njuter.
      Med ansiktet bara någon centimeter från killens nylle väser han.
     ”Nästa gång jag ser dig sliter jag av dig huvudet. Fattar du!?”
     ”Fattar, fattar”, piper killen fram och han nickar så mycket han kan.
Husse känner hur snubben doftar vax om backslicket och för en kort sekund överväger han om han ska skalla skiten ur honom. Krossa snubbens lilla näsben och sprida skräck. Men han släpper taget.
     Synd att inte braten sa något uppkäftigt, tänker han. Inte för att han räkna med det men ändå.
 
I samma sekund som killen tar mark, lägger han benen på ryggen och springer. Försvinner bort över Birger Jarlsgatan och bort över Stureplans åskådare. Gone som en liten råtta.
     Husse vänder sig mot de andra, Thomas och hans sällskap. Två brudar och en svenne Husse inte känner igen. Brudarna är två riktigt sexiga kvinns.
     ”Shit Husse”, säger Thomas. ”Är du på G ikväll eller?”
     ”Nä, lackar bara på hans beteende.”
Thomas dunkar Husse i ryggen och glider in på East med sitt sällskap. Förbi kön och ena vakten nickar. Den blonda tjejen som har en arm runt Thomas ler åt Husse. Hon drar demonstrativt en hand genom håret och flirtar synligt med honom.

Husse står kvar, skakar av sig adrenalinet lite och väntar på att hans bror Rako ska komma. Han känner igen en av brudarna som var med Thomas. Inte hon som flirta med honom, den andra. Stockholm är litet, jävla ankdamm. Men han kommer inte ihåg varifrån han känner igen bruden. Adrenalinet försvinner lika fort som det kom.

Det som hände med lillbraten var att Husse snällt hade stått och väntat på Rako utanför East. Då hade Thomas, även kallad lill-Thomas, dykt upp med ett sällskap. Liksom Husse jobbar Thomas åt juggarna. Men Thomas kör mer rån och annat skit. Är tydligen en halvgalen liten lirare som håller på att komma upp sig. Kapat några transporter på beställning av juggarna och även tagit en guldaffär i Göte. Men han är inte mer än tjugo bast.
     Och där hade Husse stått och snackat väder och vind med Thomas, så kom den där braten. Ställde sig i kön och skvätte en fimp som tog på Husses doja. Husse såg att braten såg. Men inte en ursäkt eller ett litet sorry hade snubben kläckt ut sig. Utan bara tittat bort och flinat!? Så Husse lacka, gått fram till honom, lyfte bort honom från kön och tryckte upp honom mot glaset.

Finns så många småkukar ute på stan, tänker Husse. De springer omkring och leker Allan ballan, visar noll respekt. Svennar som blattar.
     ”Ska du inte gå in Husse?” frågar en av vakterna och ställer sig bredvid honom.   
    ”Jag väntar på brorsan. På Rako.”
Vakten är stor. Husse är större. Vakten slår armarna runt sig för att få upp värmen.
    ”Hört att han kommit upp sig lite, din brorsa alltså”, säger vakten.
    ”Hmm”, svarar Husse.
Visst, Rako har klättrat. Men vakten har inget med det att göra. Jobbar man inte åt dem så ska man inte diskutera sånt. Hålla käften, så är det bara. Husse vet inte ens vad vakten heter. Han tittar på honom. Ser ut som Chilenare. Husse gillar inte Chilenare, spanjacker, jävla salsapack. Sliskiga jävlar, men han säger inget. Salsa det här då, tänker han och fantiserar om hur han drar ner vaktens huvud och drar upp sitt knä, hård knäskål mot mjuk vaktnäsa. Det sprutar blod ur krossad chilenarsnok och de andra vakterna börjar springa hönshus och vet inte vad de ska göra. Töntar.

De står där utan att snacka vidare, inte ett ord. Vakten fattar. Husse vill inte ha sällskap, så han viker bort och ställer sig bakom vipsnöret. Ler fånigt.

Fem minuter senare, precis när ett gäng med överdrivet mycket hip hop-utstyrsel går in på East, ser Husse Rakos svarta Merca komma glidandes. Stor och bred. Den stannar i en ficka. Då kommer Husse på var han sett bruden som gick in med Thomas. Hon hade ju fan gett honom en lapdance på en strippklubb. Han hade haft hennes jävla pattar i nyllet. Så var det och det var inte alls för länge sedan. Hon hade fan varit svindyr kommer han ihåg, fucking luder.

Rako kommer upp till Husse, de kramas och hälsar. Men Rako berättar snabbt att han inte kan haka på Husse ut. Saker har kommit upp i sista sekunden. En sak som Nikola, deras boss, bett Rako fixa på studs. Och bara efter några minuter lämnar Rako honom igen.
    Fan, tänker Husse när han ser Rakos rygg försvinna bort till bilen. Han som sett fram emot att släppa loss med sin brorsa. Tillsammans för en gångs skull skulle de göra Stockholmskväll. Det var ett tag sedan de två körde linan ut.
     Och nu då? Husse gräver fram sin lur och ringer till några polare från gamla Alby. Han får tag på dem direkt och de är på Söder. Han bestämmer sig för att tagga dit. Haka på dem. Aldrig han skulle åka hem till sin tomma kvart nu när han är på G, koksad, kåt och vill känna fet utepuls ta över blodet.
     ”Vart ska du?” hör han och vänder sig om.
Thomas med brudarna och svennen igen. Husse tittar lite extra på bruden som han känner igen. Jo, det är hon. En rysk brud men han kommer inte ihåg namnet på. Kallade inte de andra grabbarna henne för Tuttyana eller något sånt?
    ”Söder, ni då … Ska ni inte stanna eller?”
    ”Nej fan”, säger Thomas. ”Det är en fet fest i Västberga. Jorma ringde och har tydligen allt hemma. Fyrtio pers är där nu. Haka på, för fan?”
     Lockande, men Husse känner inte för att sticka till något jävla hemmaparty. Han vill känna Stockholmsnatt, köra hundra procent krog.
     ”Sorry mannen. Inte nu. Redan bestämt med några lirare.”
Thomas nickar och därefter försvinner han och de andra. Husse drar också. Tar bulle till Söder. Göra krig i natten och få hem något luder. Knulla skiten ur henne. Får han inte napp ikväll så blir det sätta på Bonnie imorgon. Han brinner fan av utekväll. Kåt och på G.

Utanför taxifönstret springer natten förbi. Och Husse känner sig en smula sviken av sin bror. Men skjuter bort. Rako har mycket nu när han klättrat i hierarkin. Husse fattar, Rako måste prioritera. Men ändå. De hade ju fan bestämt. Äh, skit samma. Rock’n’roll Söder. Gamla Albygänget duger fint. Buddha och grabbarna.

Vi står kvar. Jag tittar på dig. Och du på mig. Det blåser, vinden hörs i örat.
     ”Typ så”, säger jag och kisar.
Du nickar.
     ”Eller ja … detta var bara ett litet hörn av skiten. Och Husse är bara en jävel i boken.”
     ”Jag tror jag hajar”, säger du och drar upp kragen så mycket du kan. ”En bira?” frågar du sen.
     ”Visst.”
Vi tar några steg mot en av vakterna. Han som försökte snacka lite med Husse. Han lyfter på snöret åt oss och vi kliver in. Fastän det var evigheter sen jag var här, så känns det som jag här hemma.

Du kommer få möta alla skift i herarkin i den undre världen. Närkontakt. Från brajrökande hemlösa till topparna och däremellan torn och löparna. Mellan oss, dig och mig. Denna bok fasiken grym. Man kanske inte ska måla upp för höga förväntningar inför folk, säger någon. Men fuck that. Denna bok är inget annat än förbannat jävla grym, helt enkelt. Det bästa jag skrivit hittills.  
    
Kallt slinker ner i halsen och det är trångt vid baren. En mörk tjej i svart dress och lila naglar ler mot oss och musiken är tung. Ser hur en vakt hastar ut i bland folk. Bråk där ute. 

I Stockholms krig hör jag hemma.

// DL

Lovade lite extra krydda ikväll och här kommer några chanser att få extra poäng/chanser. Som de flesta vet så ger varje kommentar inom 24 timmar, vid ett blogginlägg en chans till att få köpa boken Wanted hem’nd. Likaså vid detta inlägg. Och i vanliga fall så får man bara en chans per kommentar.

Men i detta inlägg så finns det fyra tillfällen till att vid en kommentar kamma hem fem chanser. Den som lägger första kommentaren vid fyra utsagda klockslag nedan, får för den kommentaren fem extra chanser att få köpa boken. Om flera kommentarer visar på samma klockslag räknas den som ligger först i ordningen på bloggen, då klockan inte visar på sekunder, utan på minuter. Om ingen kommentar kommer in på exakta klockslaget så räknas den kommentar som ligger närmast efter själva utsagda tiden. Docke inte före tiden utan efter. 

Vi går efter min klocka som bloggen har och vill man synka sin klocka så bör man lägga en kommentar innan för att se hur lika klockorna går.

Klockslagen/tiderna som gäller är idag söndag den 8 aug 2010:

Kl 20.16

Kl 21.00

Kl 22.01

Kl 22.17

Alltså, är man den första som lyckats lägga en kommentar på någon av dessa klockslag eller först efter dessa utsatta tider får man fem extra chanser att köpa boken. Alla andra får endast som vanligt en chans per kommentar. OBS! Lyckats man träffa in flera tillfällen så får man 5 chanser per gång man lyckats träffa klockan. Endast en person per klockaslag får fem chanser.

Good Luck // DL

Okej, lite extra points. Vi skruvar upp det hela en grad för dem som är riktigt hungriga på boken ”Wanted hem´nd”. Imorgon mellan 17.00 och 19.00, alltså under söndagen den 8 augusti 2010 kommer jag droppa ett inlägg som gör det möjligt för de som hänger med och är på alerten att skrapa ihop extra chanser till att få köpa boken. Är man sugen och vill ha mer chanser så bör man vara uppmärksam under söndagkvällen.

Upp till tjugo extra chanser kan man skrapa ihop om man har tur under ett blogginlägg. Eller vid fyra tillfällen kommer fem extra chanser ges ut om man är på alerten. Orättvist? Nja, kanske kanske inte. Men om vi ska skruva upp tempot, kasta lite ved på brasan, så ska vi.

Någon fråga om klockslagen när jag lägger ut inlägget. Det står längst ner i kursivt, i varje blogginlägg. Ett tillägg också är att jag inte har tagit med personer som kommentarat men inte vill vara med och tävla om boken.

Någon har sagt att man kan fuska och skriva flera kommentarer med andra namn osv. Jag ser ipadresser och kommer då och då kanske göra en stickkontroll och naturligtvis kan man skriva från andras datorer etc.. men ja.. skulle jag komma på någon om att fuska så utesluter jag personen helt. Men I trust you. Kommer dock kolla lite då och då om någon känner sig säkrare.

******

Så länge bjuder jag på lite arbete inför släppet av min första debutbok. Jag fick i uppdrag att skriva baksidetexten till boken “Jag är wanted” och jag skickade först in tre förslag. Min förläggare tyckte alla tre var bra men ville att jag skulle slipa till ett av dem och då skickade jag två till. Och vi tog ett av dem och så skruvade, vässade jag till det ytterliggare. Ja, resultatet ser ni ju på baksidan av boken. Men här kommer de fem första förslagen i råmaterial.

**

Baksidetext förslag 1

Har inte vi setts tidigare? Känner igen dig, ditt ansikte är bekant. Spelade inte våra söner i samma fotbollslag eller gick de i samma klass? Har vi mötts på krogen eller rentav bott i samma hyreshus? Något bekant är det. Du kanske var mamman bakom barnvagnen när vi rånade en värdetransport, en av väktarna eller har du jobbat som plit? Kanske någon jag pressat deg ur, hjälpt över gatan eller rent av tryckt in en gun i käften på.

Vilket fall som helst. Om du vill, kan du få stå skugga när jag rånar med tunga AK4:or, du kan få smeka lädret på min lyxmerca eller följa med när jag drar in miljoner på ekobrott. Hammrar sönder folk eller så kan vi ta en promenad bara, i solen.

Det kanske finns någon rättvisa ändå, eftersom jag är lyst och jagad idag, gömmer mig som en jävla hund här i Thailand med ett pris på mitt huvud. Som sagt ”Jag är Wanted” – Min story, mitt liv som yrkeskriminell. Tjugo år i skiten. Jo, jag är far också som jag sa. Älskar min son.

Är fan säker på att vi setts tidigare, hundra.

**

Baksidetext förslag 2

En tung AK4:a, en hammare, cykelkedja, en Glock med fullt magg eller en bok. Om jag inte riktat ett vapen mot dig förut, slagit av dina knäskålar eller något annat skit så kommer du få ta del av mitt nästa vapen, nu när du läser min bok.

Tjugo år i gamet, var yrkeskriminell. Värdetransportrån, indrivnigar, ekobrott plus en jäkla massa jidder. Gick inte att leva i den världen utan en pjäs under kudden eller ett lager med tyngre bitar, MP5 eller annat som kunde slita kött i bitar. Men när jag skulle ha grabben, när det var pappahelg då städa jag helt. Fanns inte ett spår av min onda värld då.

Denna bok är från ruta ett tills nu. Hela mitt liv och ändå bara skrapet. Idag är jag lyst och jagad, gömmer mig i Thailand, med ett pris på mitt huvud. Vet inte om jag är trött på att slå eller vifta gun, men jag har aldrig tidigare hållit i ett sådant vapen som nu, med riktigt tunga kaliber. ”Jag är Wanted” – är mitt nästa vapen att få skinnet att krypa på dig, hata eller kanske rentav förstå.

**

Baksidetext förslag 3

I hela mitt liv har det bott något i mig, något som jag inte riktigt fattat förut. I unga dar smittade det ner mig med en törst av våld. På äldre år blev jag yrkeskriminell. Håret på armarna reser sig när jag snackar rån, tunga rån givetvis. Har flera gånger försökt slita bort skiten, det som smittat mig. Samtidigt som jag ryser skönt av det. Nu kanske jag äntligen lyckats. Det är bara det, att jag för fan lyst, bor i Bangkok och jagad. Har ett pris på mitt huvud nu, hur kul är det?

”Jag är Wanted” är min story. Allt från när jag svingar cykelkedjor i nyllet på folk, till grova rån och även ekobrott. Men som sagt, happy end, vad fan är det? I boken rånar jag tunga ryssar, spöar folk på kåken, kapar värdetransport och riktigt mycket jidder. Som en jävla B-rulle, har nog aldrig fattat att der är mitt liv som jag skrivit om. Mycket jakt för lite trygghet. För det är nog det de handlat om. Om jag fattat rätt.

**

Baksidetext förslag 4

I hela mitt liv har det bott något i mig, något som jag inte riktigt fattat förut. I unga dar smittade det ner mig med en törst av våld. På äldre år blev jag yrkeskriminell. Håret på armarna reser sig när jag snackar rån, tunga rån givetvis. Har flera gånger försökt slita bort skiten, det som smittat mig. Samtidigt som jag ryser skönt av det. Nu kanske jag äntligen lyckats. Det är bara det, att jag för fan lyst, bor i Bangkok och är jagad. Har ett högt pris pris på mitt huvud, som är resultatet av alla indrivningar, utpressningar, ekobrott, rån och svek mot nära.

Hemma väntar Jack på mig, min son. Han undrar varje dag när jag egentligen ska komma och om jag kommer hem i huvudtaget. Hur svarar man på det? När man inte har en aning om hur länge jag måste leva såhär. För det är trasigt här, svårt. Ibland har jag inte ens mat för dagen.

”Jag är Wanted” är min story. Happy end, vad fan är det? Boken är mitt liv, från ung tills idag. Lika full av skit och grova brott som mitt verkliga liv. Men också strävan, min längtan av att få komma hem, knata barndomskvarer och bara få sitta där, kanske på en parkbänk i trygg miljö och få känna att allt är över. Skjuter dock bort den, längtan. Måste, kan inte överleva dagen här i nuet, om jag tillåter ångesten äta upp mig.

Men visst, mycket ont har jag gjort, som boken får visa och ändå är det bara skrapet. Så jag kanske inte är värd mer än vad jag fått. Mycket jakt för lite trygghet. För det är nog det de handlat om. Om jag fattat rätt.

**

Baksidetext förslag 5

Vill inte ursäkta mig, få förlåtelse eller få folk att tycka synd om mig. Vill heller inte bli hatat, vem vill det? Så egentligen vet jag inte varför jag blottar hela mitt liv såhär. Spelar ingen roll om jag står i skuggan och skriver under annat namn, det som kommer att sägas kommer ändå att kännas, på ett eller annat sätt.

Sitter här idag, i en sketen kvart i Bangkok, lyst och jagad av stora delar av den undre världen med ett pris på mitt huvud. Har knappt mat för dagen och där hemma väntar Jack, min son. Han undrar varje dag när jag ska komma hem? Hur svarar man på det?

”Jag är Wanted” – är mitt liv, från ruta ett tills idag. Mitt liv som yrkeskriminell. Grova rån, indrivningar, inlåsningar, ekobrott och grovt jävla våld. En brutal värld som var min vardag i över tjugo år. Som ett spel med mitt liv som insats, men även andras.

Och hur lever man med det? Att satsat andras liv för en evig jakt på stålar. Är förmodligen inte värd mer än vad min verklighet är idag, i andras ögon. Försöker tackla det så gått jag kan, försöker inte blunda för allt gjort, men om ångesten kommer ifatt, kommer förmodligen psyket visa rött, knallrött. Och är det någon jag är skyldig att överleva för, är det Jack.

Tankarna idag skiftar ont, mellan när jag står och viftar AK4:a på något jävla torg, hamrar sönder någons knäskålar eller mitt senast samtal med min son, min far eller bara om jag kommer klara hålla psyket uppe för att någonsin få komma hem.

*****

Häng med imorgon// DL

Lägger upp ett gammalt blogginlägg från crimenews.se ang en artikel från AB. Är just nu ur stan för att skriva bok. Fokusera på det. Men kommer blogga med en blandning av video härifrån, nytt och lite gammalt nu när jag är gone. Håller på med sammanställningen på antal chander ang boken Wanted hem’nd.

Mamma, jag är torped

11 augusti, 2009